|
Idag är det Albert och Camillas får från Östanvik som betar på Västanvik.
Lagårdsbyggnaderna i bakgrunden är Västanviks loge och lider med fårhus.
|
|
Fram till 1963 var Västanvik ett självständigt jordbruk. Som man kan se på den här
bilden fanns då också en lagårdsbyggnad.
|
|
|
Jordbruket drevs av Walfrid Fredriksson...
|
|
..och hans fru Augusta som arrenderade Västanvik 1913-1963.
|
|
Basen för verksamheten var litet spannmålsproduktion...
(Västanvik hade 30 tunnland (15 hektar) odlad jord - ett ganska typiskt småjordbruk.)
|
|
...men framförallt producerades mjölk (och litet kött) från den här koflocken.
Mjölk och gröt var det man åt mest av förr.
|
|
Korna var vintertid stallade precis som de är på Östanvik idag.
|
|
I lagårn fanns också tjuren - med nosring. Alla Walfrids tjurar kallades för "Mulle".
|
|
På somrarna gick korna på bete på skogen eller i nedre delen av Långvik eller i Övre Lillträsket.
|
|
Varje morgon och kväll hämtades de hem för mjölkning inne i lagården.
|
Nedra Lillträsket 1944. Foto: Valter Fredriksson. (VFN018)
|
Lillträsket var på den tiden prima jordbruksmark - här med betande kor på sensommaren 1944.
Sedan dess har marken, som är en sjöbotten, sjunkit och området är numera blött och håller delvis
på att buska igen.
Nästa bild visar gärdet längst bort i bilden ovan. Fotografen har stått i branta backen längst bort till höger
om bilden och riktat kameran ner mot den nyplöjda åkern och mot skogskanten till vänster längst bort här ovan.
|
|
Nedra Lillträsket 1944. Foto: Valter Fredriksson. (VFN011Ed)
|
Lillträsket, 1944.
Valter Fredriksson berättar i Skärgård nr 45:
Lillträsket - det är gärdena ovanför Långvik mot Västerängen till.
Från början måste det ha varit en grund sjö som man börjat dika ur
och odla upp. Men det var ju mossjord och sådan jord odlas liksom
bort. Så då vart den oanvändbar åtminstone i de sanka områdena.
Runt 1917 sprängde dom dän berget i gränsen mot Långvik så dom
kom ner en och en halv meter i berget. Far min berättade att när
dom sänkte vattennivån - då när vattnet gick ur - då sjönk markytan
i Lillträsket med en meter och litet till. Men sedan fortsatte marken
att långsamt sjunka. Sådan dymark den håller en mansålder. Sedan
är den förbrukad. Jorden odlas bort och det sjunker. Det är ju inte
så lyckat, men det är ju bra för stunden. Så här såg det ut 1944 i
nedre ändan på Lillträsket. Det är alldeles nyplöjt. Bilden visar
gärdet närmast Långvik. På backen i mitten brukade vi ställa en
höstack - så den kallade vi Stackbacken.
|
|
Utfallsdiket från Lillträsket mot Långvik. Omkring 1944. Foto: Valter Fredriksson.
|
Hästarna Putte och Bläsen framför självbindaren i Långvik, 1944. Foto: Valter Fredriksson.
|
|
Runt alla gärden slingrade sig gärdsgårdar - för annars gick korna ut och försåg sig på åkrarna.
Fanns det öppen mark så fanns det också en gärdsgård i kanten mot skogen.
På 1950-talet började man laga de ruttnande gärdsgårdarna med taggtråd.
|
|
|
Till Västanvik kom det traktor först mot slutet av 1950-talet. Innan dess hade Walfrid
två hästar, Putte och Bläsen som dragare. Här körs hästarna upp på lagårdsbacken.
|
|
|
Det är Anders Dahlgren, som tar hand om hästarna, troligen 1953.
|
|
Harvning i Långvik 1944.
|
|
Hästarna framför självbindaren i Långvik 1944.
|
|
Gödselhanteringen var helt manuell. Fast inte brukade Walfrid bära ut en skovel i taget. Normalt
använde han en skottkärra utan sidor som han körde ut på dynghögen på andra sidan lagårn.
|
|
|
Nu skall vinterns gödsel köras ut på åkrarna.
|
|
Hästarna framför gödselvagnen.
|
|
Höet hässjades och lastades för hand.
|
|
Walfrid plöjer på Västanvik omkring 1950.
|
|
|
Före hästarnas tid hade Walfrid oxar. Här, 1938, håller han på
att skära spannmål - före självbindarens tid.
|
|
Oxarna var snälla men litet långsamma.
|
|
Ett lass hö körs upp på lagårdsbacken. Augusti 1929.
|
|
Lossning av hö gjordes för hand. Någon höfläkt, som på Östanvik idag, fanns inte.
Augusta och äldsta sonen Sixten tar en paus i arbetet medan fotografen tar bilden. Augusti 1929.
|
|
Även vintertid användes oxarna till draggöra. Prästfrun, Karin Röttorp, hade kameran med
sig när hon mötte Walfrid med plogekipage på stora vägen Tredjedag jul 1938.
|
|
Västanviks lagårdsbyggnader 1961.
|
|
Fotografer: Carl I Dahlgren , Margit Danielson, Valter Fredriksson, Lars-Åke Larsson, Tore Regnell, Karin Röttorp, Okänd.
|