Dina verktyg för dendro-datering

Om du har prover som tagits med motorsåg, behöver du en bandslipmaskin! Om du jobbar med prover av ek, tänk på att slipdamm från lövträd kan vara cancerogent. Tänk också på att damm från mögliga prover kan vara mycket ohälsosamma.

Folk som jobbar professionellt med årsringsdatering använder kärnhålsborr. Det är en typ av borr som är ihåliga och som används för att borra fram en kärna tvärs igenom en stock. Kärnan blir ungefär så grov som en vanlig blyertspenna. Den kärna som visas på bilden har en diameter av 7 mm.

Med kärnhålsborr kan du ta prover ur torr ved utan att använda motorsåg. Fast om veden är svårt angripen av trämask kan det hända att provet faller i bitar och att du bara får trämjöl och inte årsringar. Denna typ av borr har en ytterdiameter som är större än 10 mm. Detta ställer inte bara krav på en stark borrmaskin utan även på en borrchuck som är tillräckligt vid! Med denna typ av borr använder man ibland olja som smörjmedel vid borrning.  Fast jag tycker att oljan tenderar att smeta ihop sig med spånorna från borrningen vilket gör att spånorna inte vill mata ut ordentligt runt borret.

När du tar ut borret händer det ofta att borrkärnan sitter fast i mitten av hålet i stocken. Du behöver något att skära av den med i botten på hålet för att du skall kunna ta ut den. Jag använder ett stålband som är böjt i änden så att det kan fungera som kniv. Profilen är också något välvd på tvären så att bandet blir styvt. Det är gjort av ett metallband som använts för att hålla ihop ett stort paket med byggnadsmaterial. - En smal U-formad aluminiumprofil skulle också kunna fungera för att fiska fram kärnan.

När du har fått ut kärnan, är det ett stort hål i stocken i huset. Fundera på om du skall sätta igen det på något sätt. Det är bra att ha en kork med sig.

Tillväxtborr används av skogsfolk för att de skall kunna se hur fort träden växer. Det är ett viktigt instrument om du vill ta prover från gamla levande träd. Det påstås att denna typ av borr inte lämpar sig för torr ved. Den är inte heller särskilt lämplig för mycket hårda trädslag. (Men läs artikeln om att borra i torrt trä i slutet av det här avsnittet.)

Ett tillväxtborr kan också användas för sura gamla stockar som ligger i sjön.

Tillväxtborret används med en utdragare (ibland kallas den för sked). När borret har skruvats längst in i trädet, sätts utdragaren in i mitten av borret längs den urborrade kärnan. Tryck in utdragaren tills sitt innersta läge. Längst in vid spetsen på borret kommer nu utdragaren att pressa kärnan mot borrets innervägg. Om du då vrider borret ett halvt varv bakåt/utåt kommer kärnan att slitas loss från botten av hålet. Om du sedan vrider in borret ett helt varv kommer kärnan att tryckas mot dig och lossna och du kan lätt dra ut den med utdragaren.

Torkning. När du har samlat in några borrkärnor måste du låta dem torka (om de inte redan är torra, som när de kommer från en byggnad). Jag låter borrkärnorna ligga kvar i de trähållare som jag beskrev ovan, men jag skär försiktigt bort tejpen över spåret i listen med en vass och tunn kniv. Om du läter borrkärnorna ligga fritt när de torkar så är det stor risk att de blir krokiga vilket försvårar monteringsarbetet.

När du har samlat in några borrkärnor måste du montera dem på en list. Jag brukar använda list med måtten ungefär 8 * 20 millimeter. När kärnan har torkat limmas den fast på listen med trälim. Använd limklämmor för att hålla kärnan på plats.

Om fibrerna ligger ner så får du inte en lika skarp och kontrastrik bild av ringmönstret när du scannar provet.
Den övre delen av bilden ovan visar ett prov som har monterats fel med fibrerna liggande.
Den nedre delen av bilden visar samma del av provet men sedd från sidan (där provet har fått slipas en andra gång).

Undvik att få proverna vridna när du monterar dem! Med en vriden borrkärna kommer en del av den att ha fibrerna liggande efter limningen och då får du en bild med låg kontrast av den delen av provet och du får sedan svårt att mäta den delen. Jag brukar rita ett antal märken längs den sida av borrkärnan som skall monteras uppåt. Detta gör det lättare att vid limningen få kärnan i rätt läge med limklämmorna även när kärnan är något vriden.

Anmärkning: Att borrkärnan ibland vrider sig beror oftast på att ditt tilväxtborr inte är ordentligt rengjort inuti eller på att du inte använder lämplig smörjolja (t ex 5-56) i borret. När insidan på borret inte är tillräckligt rent eller är osmort kommer detta att hindra kärnan att rotera fritt inuti borret. Detta gör att kärnan vrider sig! Så håll rent från kåda och smuts i ditt tillväxtborr och använd olja för att hindra korrosion (rost). När du tar prover med tillväxtborret använd då också olje-spray så att kärnan kan rotera lätt och fritt inne i borret.

När limmet har torkat är det dags för en noggrann slipning. Använd slippapper av olika grovlek. Den slutliga ytan skall vara alldeles slät.

Till sist använder jag ibland någon möbelpolityr för att tunna ringar skall synas tydligare. Alltså för att få kontrast mellan vårved och höstved. Möjligen kan man med fördel använda flytande parafin för detta. Det finns att köpa på apotek (används som laxermedel). Sådant parafin är fritt från tillsatser och förblir färglöst. Undvik linolja som hårdnar och bygger upp en yta som kan göra det svårare att se träringarna på provet efter några år.

Anmärkning: Om du använder möbelpolish eller olja på provet så blir ytan fet och det kan bli svårt att märka ut vissa årsringar i händelse du vill göra detta (se nedan).

Om du funderar på att köpa en scanner, försök att få scanna ett prov för att se vad du egentligen får från maskinen.

På internet kan du hitta mer programvara, en översikt finns på Henri D. Grissino-Mayer's Ultimate Tree Ring Web Pages, se avsnittet "Andra sajter"!

Idag kan CDendro visa både referenskurva och kurva från provet plottade över varandra på datorskärmen. Du kan till och med se både de normaliserade kurvorna och ringbreddskurvorna samtidigt bredvid varandra. Du kan också lätt förskjuta kurvorna i relation till varandra. Så du lär inte behöva ett ljusbord för att jämföra kurvor!

Jag hade också hört att det inte skulle gå att borra i torrt trä med tillväxtborr. Men så kom jag att prata med en gubbe i byn, som har ett företag som sysslar med att besiktiga elledningar, och han sade att de dagarna i ända borrar med tillväxtborr i ledningsstolpar för att se om de är ruttna innuti. Så då lånade jag ett borr av en "skogskarl", och prövade i lite ladtimmer och på vinden, och det gick alldeles utmärkt. Då köpte jag ett eget (från Mora 25 cm, teflonbelagt). Det borret jag lånade var äldre och utan teflon, men det fungerade lika bra - lite trögare att borra med, möjligen.

Jag vet inte om det har med borren att göra, fabrikat och så, men jag har sällan haft några problem med att kärnan fastnar i borrpipan. Men någon enstaka gång händer det. Då brukar jag använda en blompinne och trycka ut pluggen framifrån sedan jag skruvat ur borret.

Oftast släpper det fint med hjälp av skeden. Kan hända med mycket tjärigt tallvirke, eller om man just innan borrat mycket färsk tall, så att pipan blivit kladdig, att det kan fastna. Man kan vid behov spreja lite 5-56 (rostlösare/låssprej), i pipan, och om nödvändigt torka ur den med en bit trasa, men det är sällan jag gör sådana åtgärder.

Det största problemen är att proven ur torrt trä brukar falla isär, i flera bitar, så man får vara noga, så att man har kontroll på alla brottstyckena - och vara beredd på att kassera en hel del misslyckade borrningar, redan på platsen (kanske upp emot 30 %). Ur väldigt torrt trä (på vindar i boningshus, t.ex), liksom i trä som börjar ruttna verkar pluggen oftare falla i småbitar.

När man borrar ur bilade eller vittrade timmerväggar, så måste man borra snett nerifrån, för att få med vankanten eller tillräckligt med sammanhängande splintved. Detta kan medföra två problem:
det ena är att handtaget tar i väggen, när man borrat en bit - man borde ha en skiftnycket med sig, men det kommer jag sällan på förrän jag redan står med borren i stocken!
det andra problemet är att om man borrar genom en spricka, så kan ytterdelen av provet lossna och falla ut, eftersom borren lutar. Detta löses genom att man sätter i ett ihopknöklat löv, en liten kvist, eller vad som nu råkar finnas till hands, medan man borrar.

Anmärkning: Min erfarenhet av att borra i torr ved kommer enbart från borrning i gran och tall som har ganska mjuk ved i jämförelse med till exempel torr ek!

Borrning i växande ekar är betydligt värre. Det kärvar och svart sur sav klibbar i borret.

Det största problemet med ekprover är nog att skilja splint och kärnved efter monteringen. Det kan vara en bra idé att märka gränsen innan man monterar provet (Porerna i splinten är öppna, så att man kan se igenom dem om man håller provet i rätt vinkel mot en lampa). När man övat sig, ser man skillnaden även på monterade prov.

Varför är det viktigt att hitta gränsen mellan kärnved och splintved?
Därför att man med hjälp av splinten kan få en ganska god uppfattning om hur nära bark man är. Splinten brukar vara 9-20 ringar bred, eller om det är extremt tätvuxet kanske någon gång omkring 30. Eksplinten är ömtålig och vittrar bort om virket är utsatt för väder och vind. Finns splintved har man oftast möjlighet att göra en datering på decenniet när, men saknas splintved, så vet man inte alls när trädet är fällt.

Infärgning av ekprov:
Ekprover behöver färgas in för att man lättare skall se gränsen mellan höstved och vårved.
Använd kritmjöl (ej zinkpasta) för att färga proven! Zinkpasta ger bara en massa kladd, och kontrasten blir dålig, och man kan inte slipa om proven ifall man putsat för dåligt. Då blir det bara gröt.
Kritmjöl är torrt och fint och förstör inte proven, utan de går att slipa om ifall man skulle behöva.